Som jag hade de förut
Jag har haft de jobbigt ett tag men jag har tagit mig igenom de ensam med några vänner som hjälp men jag har ändå tagit mig igenom de själv och de är sjukt att jag inte bara ställt mig för världen och skrikit vad som hänt mig för de är ingen som vet hela alltet. De har vart jobbigt att dölja sina känslor och de är de nu med speciellt när man inte får känna sig omtyckt och sånt men jag vet att detta blir bra jag vet att jag och Zäta klarar ett år till i Linköping mmen bara ett.